Förlossningsberättelsen.
Ja jag hade skrivit min förlossningsberättelse i min gamla blogg, så jag tänkte bara flytta över den hit. Dom flesta här inne har säkert redan läst den....
Egentligen började allt på den STORA dagen som hon egentligen var beräknad (20 juni). Jag hade en konstig magkänsla som sa att något var annorlunda. Men jag tänkte att det är säkert bara falskt alarm. Vi var bortbjudna till några kompisar i Dingle, så vi åkte dit. Käkade grillat och sen satte vi oss för att titta på film. Första filmen blev Robotar, den var skitbra, haha! Tänk om livet kunde vara så enkelt..aja nästa film blev Extreme dateing, den var ju då inte fullt lika bra, men men.. Under denna film så kände jag något ännu konstigare. Började få tätare sammandragningar, och vissa av dom gjorde faktiskt ont också. Vad var detta? Det kan ju inte starta på självaste dagen D?! Nåja, vi åkte hem efter sista filmen och när jag kom hem så fortsatte värkarna. Ont gjorde det och inte fick jag mycket sömn den natten! Värkarna kom med 7-10 minuters mellanrum och jag kunde inte somna. Klockan 1 ungefär så gick jag och lade mig på soffan för att inte väcka gubben. Tänkte att han måste få sova om detta ska starta nu. Värkarna blev inte tätare men dock kraftigare. Gubben klev upp ganska tidigt för han märkte att jag inte mådde så bra. Han hatade att se mig ha ont! Jag ringde förlossningen vid 9-tiden på morogonen för att förvarna dom att mina värkar hade startat. Sen tog jag alvedon och gick och lade mig i ett bad. Det var JÄVLIGT skönt, jag slumrade nog till lite, för efter ca. 1 timme kom Jesper in och frågade om jag hade drunknat, haha! Då duschade jag ett tag sen när jag kom ut ur duschen blev värkarna ännu värre. Försökte få i mig lite mat, tror jag klarade äta 2 mackor *wooohooo*.
Sen började jag packa i det sista i BB-väskan och satt och knappade lite på datorn. Värkarna gjorde ONT! Jesper tjötade på mig hela dagen att vi skulle åka in, han ville att jag skulle få något mot smärtan, men jag ville stanna hemma så länge som möjligt. När klockan blev 18 så ringde jag in igen och fick komma in. Inne på förlossningen sattes CTG och barnmorskan kände hur mycket öppen jag var. Bara 1 cm på alla dessa timmar!! Förbannad blev jag. Men eftersom jag sovit så lite så fick vi stanna, kanske skulle jag kunna somna bättre där? Men värkarna tilltog så jag kunde inte somna. Klockan 22.20 frågade barnmorskan om jag ville bada, JA TACK! Fick komma till ett förlossningsrum med en fin jacuzzi i hörnet. Jesper åkte iväg och käkade lite. Innan jag hoppade i badet fick jag ett lavemang och sen låg jag i badet till ca. 23.30 då Jesper kom tillbaka. Då undersökte hon mig igen, nu var jag i alla fall öppen 4 cm och hade bara en liten kant kvar av tappen, SKÖNT! Nu var det ju i alla fall på gång! Men huvudet var fortfarande väldigt högt uppe. Klockan 01.30 sattes en nål eftersom jag kände att jag ville ha någon bedövning. Nu var jag öppen 6 cm. Då tog dom även hål på hinnorna så att vattnet gick. Efter ett tag satte dom en skalpelektråd på hennes huvud eftersom att hjärtljuden rusade iväg upp emot 210 slag/min, men nästan direkt efter elektråden sattes så gick hjärtljuden ner, dom började till och med förbereda för akut snitt eftersom att hjärtljuden var så höga. Men dom gick ju ner så det var skönt. Egentligen ville jag inte ha ryggbedövning men jag bad om den ändå. Efter ett tag kommer barnmorskan in igen och säger att narkosläkaren är upptagen med någon operation så jag skulle få en annan bedövning. Jag är verkligen glad att barnmorskan kunde ta det beslutet, för jag var inte kapabel till det själv!
Klockan 02.00 så fick jag en bedövning som kallas västerviksmetoden. Dom bedövade livmodern på 4 ställen runt barnets huvud, den gjorde ONT att få men värkarna kändes inte lika mycket, den tog dock inte bort trycket neråt som bara blev kraftigare och kraftigare. Klockan 03.00 började det trycka på VÄLDIGT mycket och jag kände att jag ville krysta, då undersökte hon mig ännu en gång och nu var jag fullt öppen och det var fritt fram att börja ta i. Efter några krystningar, klockan 03.24 föddes våran underbara tjej som vi valt att döpa till Tindra. Hon vägde 3110 gram och var 48 cm lång. Hon fullkomligt FLÖG ut sa barnmorskan, hon tyckte att jag var gjord för att föda barn, men jag vet inte riktigt. Jag har i alla fall en positiv upplevelse av förlossningen, inte fullt så positiv av bb-vistelsen, men men det känns skönt att vara hemma! Lite lugnare miljö och sådär. Nu gäller det bara att försöka hitta lite rutiner och sådär. Men det ska nog gå bra!
Egentligen började allt på den STORA dagen som hon egentligen var beräknad (20 juni). Jag hade en konstig magkänsla som sa att något var annorlunda. Men jag tänkte att det är säkert bara falskt alarm. Vi var bortbjudna till några kompisar i Dingle, så vi åkte dit. Käkade grillat och sen satte vi oss för att titta på film. Första filmen blev Robotar, den var skitbra, haha! Tänk om livet kunde vara så enkelt..aja nästa film blev Extreme dateing, den var ju då inte fullt lika bra, men men.. Under denna film så kände jag något ännu konstigare. Började få tätare sammandragningar, och vissa av dom gjorde faktiskt ont också. Vad var detta? Det kan ju inte starta på självaste dagen D?! Nåja, vi åkte hem efter sista filmen och när jag kom hem så fortsatte värkarna. Ont gjorde det och inte fick jag mycket sömn den natten! Värkarna kom med 7-10 minuters mellanrum och jag kunde inte somna. Klockan 1 ungefär så gick jag och lade mig på soffan för att inte väcka gubben. Tänkte att han måste få sova om detta ska starta nu. Värkarna blev inte tätare men dock kraftigare. Gubben klev upp ganska tidigt för han märkte att jag inte mådde så bra. Han hatade att se mig ha ont! Jag ringde förlossningen vid 9-tiden på morogonen för att förvarna dom att mina värkar hade startat. Sen tog jag alvedon och gick och lade mig i ett bad. Det var JÄVLIGT skönt, jag slumrade nog till lite, för efter ca. 1 timme kom Jesper in och frågade om jag hade drunknat, haha! Då duschade jag ett tag sen när jag kom ut ur duschen blev värkarna ännu värre. Försökte få i mig lite mat, tror jag klarade äta 2 mackor *wooohooo*.
Sen började jag packa i det sista i BB-väskan och satt och knappade lite på datorn. Värkarna gjorde ONT! Jesper tjötade på mig hela dagen att vi skulle åka in, han ville att jag skulle få något mot smärtan, men jag ville stanna hemma så länge som möjligt. När klockan blev 18 så ringde jag in igen och fick komma in. Inne på förlossningen sattes CTG och barnmorskan kände hur mycket öppen jag var. Bara 1 cm på alla dessa timmar!! Förbannad blev jag. Men eftersom jag sovit så lite så fick vi stanna, kanske skulle jag kunna somna bättre där? Men värkarna tilltog så jag kunde inte somna. Klockan 22.20 frågade barnmorskan om jag ville bada, JA TACK! Fick komma till ett förlossningsrum med en fin jacuzzi i hörnet. Jesper åkte iväg och käkade lite. Innan jag hoppade i badet fick jag ett lavemang och sen låg jag i badet till ca. 23.30 då Jesper kom tillbaka. Då undersökte hon mig igen, nu var jag i alla fall öppen 4 cm och hade bara en liten kant kvar av tappen, SKÖNT! Nu var det ju i alla fall på gång! Men huvudet var fortfarande väldigt högt uppe. Klockan 01.30 sattes en nål eftersom jag kände att jag ville ha någon bedövning. Nu var jag öppen 6 cm. Då tog dom även hål på hinnorna så att vattnet gick. Efter ett tag satte dom en skalpelektråd på hennes huvud eftersom att hjärtljuden rusade iväg upp emot 210 slag/min, men nästan direkt efter elektråden sattes så gick hjärtljuden ner, dom började till och med förbereda för akut snitt eftersom att hjärtljuden var så höga. Men dom gick ju ner så det var skönt. Egentligen ville jag inte ha ryggbedövning men jag bad om den ändå. Efter ett tag kommer barnmorskan in igen och säger att narkosläkaren är upptagen med någon operation så jag skulle få en annan bedövning. Jag är verkligen glad att barnmorskan kunde ta det beslutet, för jag var inte kapabel till det själv!
Klockan 02.00 så fick jag en bedövning som kallas västerviksmetoden. Dom bedövade livmodern på 4 ställen runt barnets huvud, den gjorde ONT att få men värkarna kändes inte lika mycket, den tog dock inte bort trycket neråt som bara blev kraftigare och kraftigare. Klockan 03.00 började det trycka på VÄLDIGT mycket och jag kände att jag ville krysta, då undersökte hon mig ännu en gång och nu var jag fullt öppen och det var fritt fram att börja ta i. Efter några krystningar, klockan 03.24 föddes våran underbara tjej som vi valt att döpa till Tindra. Hon vägde 3110 gram och var 48 cm lång. Hon fullkomligt FLÖG ut sa barnmorskan, hon tyckte att jag var gjord för att föda barn, men jag vet inte riktigt. Jag har i alla fall en positiv upplevelse av förlossningen, inte fullt så positiv av bb-vistelsen, men men det känns skönt att vara hemma! Lite lugnare miljö och sådär. Nu gäller det bara att försöka hitta lite rutiner och sådär. Men det ska nog gå bra!
Kommentarer
Postat av: Emma
Vad roligt att läsa din förlossningsberättelse =) Nu när man läser om en förlossning eller ser på en förlossning sätter man sig in lite mer i situationen.
Ja visst är det roligt med gamla bilder. Kan titta på alla bilder hur länge som helst och bara minnas.
Men gud va tiden går fort
Trackback
