Malin Andersson

Jag kan börja med att varna om att detta kan bli ett riktigt tråkigt inlägg och möjligtvis att det blir rätt långt, men ajg skriver som sagt för min egen skull och jag känner att jag skulle behöva skriva av mig, så nu vet ni det.

Det känns som att en del av mig har försvunnit. Jag vet inte vem jag är längre. Jag saknar denna delen av mig själv. Nu tror ni säkert att det är något riktigt utvecklat. Men egentligen är det inte något stort. Kanske ni tycker att jag är knepig, men jag saknar en stor del av mig själv. Min dialekt. Jag saknar min klingande norrländska. Jag trodde aldrig för mitt liv att en så stor del av mig själv skulle försvinna. Men den är som bortblåst. Jag har bara bott här nere i 6 år och nu har jag inte en antydan till att jag är norrlänning. Det känns faktiskt tungt. Om man träffar folk så hör dom att jag inte är härifrån, men dom skulle ju aldrig kunna tro att jag är från norrland.  Jag fattar inte varför jag har haft så himla svårt att behålla dialekten. Jag tänker inte ens på norrländska längre. Jag träffade en bankman för ett tag sen, han kom från Hortlax (ja jag träffade honom HÄR i lilla Uddevalla). Han hade bott här nere i 10-15 år eller nått har jag för mig, men han pratade fortfarande norrländska som om det vore igår han flyttade hit. Det var nästan att han inte trodde på mig när jag sa att jag kom från Öjebyn! Varför har inte jag kunnat behålla min dialekt lika lätt som honom? Det känns ju som att en stor del av mig har försvunnit. Jag saknar mig själv. Jag saknar min dialekt. Visst, åker jag upp till norrland en vecka och bara umgås med mina kära norrlänningar, klart som fan att dialekten kommer tillbaka. Men aldrig fullt ut. Men sen pratar jag norrländska ett tag när vi kommer hem, men sen är den som bortblåst igen. Så det känns verkligen som att en del av mig har försvunnit. Vem är jag nu? En vilsen, bortsprungen själ..hm.. Jag saknar mig själv...

Nåja, nu ska jag nog ta och lämna tråkigheter bakom mig. Inte bry mig. Men det är svårt. För när jag ligger i sängen på kvällarna så kan jag börja fundera. Jag funderar på den stora frågan varför. Men nu är det inget att göra åt, jag kan inte trolla fram min gamla dialekt. Det är nästan så att jag har glömt bort vissa uttal till och med. Jag funderar ibland på hur mitt liv hade sett ut om jag aldrig flyttat. Mitt liv hade nog varit fruktansvärt tomt. Jag tror inte att jag hade haft en så underbar dotter och jag tror verkligen inte att jag hade varit gift. ALDRIG! Nåja, jag skulle ju lämna sånna här funderingar nu sa jag ju.

Nu tänkte jag bara visa dagens outfit! Har inget bättre för mig. Och så gillar jag mitt nya bälte så jag måste bara visa det igen, hihi. Här kommer bilden i alla fall!


Lite överexponerad, men skit i det. Det var inte mitt ansikte jag ville visa ändå! Haha!

Nä nu ska jag ta och byta blöja på min lilla bajsmaskin. Jesper ska åka ner och tömma volvon och se om ägarbytespapprena ligger i den och sådär. För det kommer en gubbe och hämtar den till Göteborg lite senare idag. SKÖNT att slippa tänka på den!

Ha nu en trevlig dag! Jag skriver garanterat en rad eller två senare idag.
Puss på er!