Malin Andersson

Tänkte även att Molly skulle få ett litet inlägg idag då jag har skrivit lite om Tindra. Vad har hänt med Molly då? Jaa, hon går ju som sagt, och stadigt går hon med! Fast hon har ju gått sen lite mer än en månad tillbaka helt och hållet och sina första steg tog hon ju när hon var 11 månader.

Hon är en mammagris än så länge, men börjar sakta men säkert dra sig till pappa hon med. Jag får tydligen två stycken pappagrisar i familjen, hehe!

Hon kan nu säga några ord även om dom ännu är väldigt få. Hon försöker ofta prata men det låter som kinesiska i mina öron, hehe. Men orden hon kan är: mamma, pappa, kaka, boll, thea(fast det säger hon varje gång hon ropar på djuren!) och lampa.

Hon gillar väldigt mycket att stoppa grejer i lådor eller glas. Om hon har en leksak så stoppar hon snabbt i den i en större leksak eller i en låda eller ett glas. Hon är facinerad av vägguttagen och vill stoppa i och dra ur kontakterna (vilket jag givetvis stoppar henne ifrån!). Hon är en riktig pillermaja!

Hon har svårt för att sitta stilla och blir lätt arg! Och när hon blir arg så blir hon flyförbannad! Utan att skämta så kan jag säga att hon ställer sig och skriker och fejkgrinar. Med andra ord har hon ett sjuhelsikes humör denna lilla dam!

Men hon är även otroligt mysig och kan när som helst komma och krama om benen när man t.ex. står i köket och lagar mat. Hon kan även komma och sträcka upp armarna för att hon vill komma upp i famnen och mysa en stund för att lika snabbt vilja gå ner igen. En riktig mysplutt är hon alltså! Hon kan ju även gå fram till storasyster och ge henne en kram och likaså lägga huvudet mot Troja eller katterna.

Vad kan jag mer säga? Matvrak vet ni ju redan att hon är och hon äter ALLT! Hundmaten verkar särskillt delikat (huuuvva!) så när Troja ska äta så får vi hålla Molly från köket helt enkelt.

Tiden på dagis verkar också gå utan några större missöden och hon leker bra och är oftast glad även där. Känns skönt och tryggt inför jobb eller skola för min del.

Känns som att min lilla bebis växer alldeles för fort.. Ibland saknar jag faktiskt den lilla minibebistiden när hon kunde somna på min mage och i famnen och bara låg och mös. Samtidigt är det oerhört skönt att hon börjar bli stor och mer självständig. Men hon och Tindra kommer alltid vara mina små bebisar, hihi!