Sabinas kamp!

Jag tänkte bara skriva lite funderingar. Jag följer Sabina i hennes kamp mot "tengil". Och jag kan inte låte bli att börja fundera på hur man själv hade klarat av ett sånt besked. Malignt melanom med en spridning av metastaser i hjärnan. Jag kan inte ens tänka mig in i en sådan situation. Hur fasen hade jag reagerat? Jag hade nog slutat fungera. Men det är svårt att tänka sig in i sånna saker med, det har ju aldrig hänt mig! Jag tycker att hon är så fruktansvärt stark som verkligen klarar av att ta dagen som den kommer och ställer upp för sina barn. Hon förbereder dom för den sista resan. Hon..aa..jag klarar inte ens av att sätta ord på det.

Sen sitter man själv här hemma och kommer på sig själv med att klaga på vad som känns som en kommande dunderförkylning. Klagar på att jag inte ska träna ikväll p.g.a förkylningen. Utan en tanke på att det faktiskt finns dom som har det värre! Klagar på att man inte kan somna på kvällarna och att man måste gå upp när dottern vaknar vid 7. Vad tänker man på egentligen? Från och med nu ska jag ALDRIG (i alla fall försöka) klaga på så små pettitesser! Jag ska tänka på hur bra jag egentligen har det! Jag är frisk, jag har det bra! Punkt slut!

Här kan ni i alla fall läsa om Sabina och hennes kamp att klara av vardagen! Värd att läsas! http://mittlivsabina74.blogspot.com/

Ha nu en underbar dag!
Kramar i massor!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0