Malin Andersson

Förlossningsberättelse Molly Andersson
20100104

Allt började egentligen den 2 januari. Jag hade förvärkar och gick hemma och städade och plockade som en besatt! Lekte och busade med Tindra och försökte göra allt för att få igång starkare värkar. Ingenting hjälpte. Jag sov relativt bra den natten och vaknade upp till samma känsla i magen, förvärkar och lugn. Men under kvällen den 3 januari så ändrade värkarna karaktär och började göra mer och mer ont. Jag hoppade in i en varm dusch och slappnade av ganska bra. Satte mig och skrev i bloggen och lite sånt att det kanske var något på g. Efter detta poppade vi lite popcorn och skulle kolla på en film. Jag fick avbryta efter halva filmen för att det gjorde för ont. Ringde förlossningen och sa att vi kommer in och Jespers mamma kom för att vara barnvakt till Tindra.

Klockan var runt 01.00 när vi kom in till förlossningen. Dom kopplade mig till en CTG och det tog tid innan första värken registrerades. Kändes som att vi åkt in i onödan. Barnmorskan kollade hur mycket öppen jag var, bara 2 cm, tjoho! Men vi fick stanna, hon erbjöd mig lavemang eftersom detta kan skynda på det hela lite, sen beordrade hon att jag skulle röra på mig, såklart! Detta gjordes och visst tyckte jag att det hände grejer. Ondare och ondare gjorde det. Men segt gick det. Vid 04.00 (tror jag klockan var) så kollade hon mig igen och jag var bara öppen 3 cm! Jag började nästan få panik! Vilken tid det tog denna gången då?! Jag hade dock fått en låt på hjärnan som jag satt och sjöng på. En låt från Tindras barnskiva. ”Nyss så träffa ja en krokodil som åkte runt, i en bil…..” Det tog död på lite smärta, haha!

Efter detta erbjöd bm mig att bada, tack för det! Jag hade väntat på dom orden. Så vi gick till ett badrum. Vi fick plocka med oss alla saker eftersom hon sa att vi skulle få ett förlossningsrum efter badet. När jag badat klart så fick jag på mig den snygga rocken men behöll dock mina egna trosor på. Hon kollade mig igen och jag var öppen 4-5cm när klockan var 5, suck! Detta tar väl aldrig slut? Så tänkte jag då. Men nu fick jag i alla fall den underbara lustgasen och värkarna blev hanterbara igen! Jag sprang som en galning mellan toaletten och sängen, antar att huvudet kanske trillade på plats till slut, hehe. Vid 7(-tiden) kom en ny barnmorska och presenterade sig. Hon hette Maria och var helt underbar! Jag var dock inte så ”med” så att jag hann uppfatta så mycket då jag mest låg med lustgasen tryckt i ansiktet. Men hon sa i alla fall att hon skulle komma tillbaka vid 8 för att kolla igen om jag öppnat mig mer, annars skulle dom trycka hål på hinnorna så att vattnet gick.

Sagt och gjort, hon kom tillbaka vid 8, kollade och jag var fortfarande bara öppen 4-5cm. Kändes verkligen som att denna förlossningen aldrig skulle ta slut! Men hinnorna togs och jag har aldrig varit med om en sådan smärta! Jag vet inte varför det gjorde så sjukt ont heller. Men en person hängde på magen medan barnmorskan tryckte och grävde så att jag höll på att svimma! Dessutom skulle detta göras mitt under en värk.. Uuh jag ryser bara jag tänker på detta. Så vattnet togs alltså 8.20 den 4 januari. Värkarna ökade och ökade och jag var inte längre medveten om nått kände jag. Jag hörde folk tjata om bedövningar hit och dit men ärligt talat vågade jag inte ta någon bedövning, haha! För just i den stunden så mindes jag hur ont det gjorde att få ”västerviksmetoden” så jag sa nej. En och en halv timme efter att vattnet ”gick” så kom den lilla damen till världen. Hon föddes i vidöppen kronbjudning (hette det tror jag). Alltså föddes hon med näsan uppåt, vilket inte är helt vanligt om jag förstod barnmorskan rätt. Det ska tydligen vara svårare att föda när bebisen ligger så men jag vette sjutton om jag kände någon större skillnad. Hur som hellst så föddes Molly Signe Elisabeth Andersson klockan 09.50 den 4 januari 2010 i vecka 39+6, en dag för tidig. Hon vägde 3090 gram och var 48 centimeter lång och hade 33,5 centimeter i huvudomfång.  Precis som jag sa förra gången så var det värt all smärta i världen! Moderkakan kom ut, hel och fin, en liten stund senare utan problem och allt såg bra ut.

Efter förlossningen hade jag lite problem att få igång blåsan igen. Trots att jag var kissnödig så ville det sig inte riktigt så vi blev kvar på förlossningen en stund. Men efter några timmar så gick det till slut, skönt att slippa bli tappad! Eftervärkarna var aningen jobbiga men hanterbara. Känner fortfarande av dom lite nu, 2 dygn efter förlossningen, men dom känns mer som vanlig mensvärk.

Vi valde att åka hem dagen efter födseln eftersom det kändes som att vi fick mer lugn och ro här hemma. Och jag ville inget hellre än att komma hem och få krama min andra älsklingsunge, Tindra! Imorgon blir det att bylsa på sig en massa kläder och åka tillbaka till förlossningen. PKU-provet och hörselprovet ska göras. Önska oss lycka till! För övrigt så var hon bebis nummer 31 som föddes på NÄL detta året, hehe. Här kommer lite dagsfärska bilder!











På denna sista bilden tycker jag att hon är nått så grymt lik Tindra! Alltså..jaa.. Nää nu är det dags för mat för skrållan igen, sorry för den långa berättelsen, haha! Bilder från förlossningen kommer eventuellt ikväll. Fick bara lite tid över till berättelsen nu medan Tindra och Jesper är och busar hos Björn. Ha en fortsatt trevlig dag!